SOUNDTRACK TILL SUND

Till Sund finns det ett soundtrack. Än så länge bara i fysisk form. En högst unik liten skapelse går att hitta om man tar Eva på orden, läser slutet noga och tar reda på var hon ställer lådan med skivorna. Falkögas skiva alltså. JAG ÄR FALKÖGA. INGEN ANNAN. På måndag spelar jag Falkögas låtar på Högalidsfestivalen utanför Kalmar och den 29 maj spelar vi på Göteborgs stadsbibliotek.

PS. Den svenska björnstammen och Falköga har spelat in en låt som bara finns på den fysiska skivan. DS.

NÖJESGUIDEN

Första officiella läsningen av Sund. Och en lång litteraturenkät som jag svarat på nästan allt på. Var fint och inte så värst skämmande att läsa referatet av mina 339 sidor svinhårt polerad helvetestext genomsprängd med vilsamma kursiver här och där. Ska bli intressantast i världen att höra vad folk uppfattar att den handlar om. Och så lättad att jag äntligen skrev klart den efter sex A4-sidors skriftlig utskällning från min första responsläsare, en äldre författarinna jag beundrar mycket. Att skriva klichéer, att skiva ett klyshigt sätt att tänka på, det var inte lika lätt som att skriva tonårsidioti, den är liksom lättare att ha överseende med.


"Romanen är en sorts bedårande hopplös utvecklingsroman där huvudpersonen Eva Zackrisson slungas mellan livsval, kriser, Janis Joplin-drömmar och samhällsattityder. Eva kryssar runt i livet som ung vuxen, och det är skitsvårt, helt enkelt. Hon förtrollas av odrägliga new age-plattityder och svindyra nyliberala livscoacher, för att sedan svänga om och vasst raljera över budskapen som levereras. För att sedan svänga om igen, fysiskt och mentalt. Hon hamnar i Stockholm, lämnar en arkitektutbildning, börjar skriva låtar, blir kär, läser Alkemisten, drar till Kuba, blir kär igen, söker en flummig teaterskola, turnerar med Scenkonstkollektivet Pudelkärnan, förhåller sig till ungdomens vänner och nya relationer.

Sund gestaltar ett frustrerande, ofta smärtsamt livspussel; det handlar om den pretentiösa konsten med stort K, att ge sig hän, men också om klass och socialt arv. Här finns en bitande kritik mot medelklassens hycklande romantisering av ekologiska produkter och hippieestetik, ställt i bjärt kontrast mot Ölands harvande bönder och en alkoholiserad kommunistfarsa. Den senare, kallad Havets Gud, skildras med en särskilt ömsint och varm precision. Det är sorgligt, kärleksfullt, lite mörkt, ja, komplext och klyschigt, som livet stundtals ter sig.

Hur ska man kunna hitta sig själv när bilradion envisas med att spela Laila Bagges sommarprogram? Och hur verklighetsfrånvänt och själviskt är hela ”hitta sig själv”-projektet? Vilka har råd? Sund är en bok om avstånd mellan människor, men också om avstånd och splittringar i den egna, rastlösa kroppen. Om att inte nöja sig. Vilja klara sig själv. En bok om kärlek. Tove Folkesson hoppar kvickt mellan första och tredje person, mellan platser och känslotillstånd, ironi och smäktande allvar – allt skrivet med en flödande poetisk prosa som varken räds det storvulna, existentiella eller de små tidstypiska markörerna."


http://nojesguiden.se/artiklar/litteraturenkaten-tove-folkesson

8 MARS

DN presenterar några feministers tankar om det evigt dryftade PATRIARKATET. Jag kallar iofs min nya bok för "ett ömsint farväl till patriarken", men ok, svarade ändå på frågaorna. Och fick fota med grymma Anette Nantell i Ett eget rums studio.

http://www.dn.se/kultur-noje/nu-ska-vi-krossa-patriarkatet-igen-1/

"My Little Pony-koppen är en present från min syster, den påminner om den viktiga devisen från ponnyriket: 'Friendship is magic'. Pennskaftet har tillhört en ensam sk galen kvinna från byn där min mamma är född, melodikan representerar det stora språket bortom ordens, det som enar människor över alla gränser. Halsbandet är gjort av stora rosa plastkristaller och citronen är sur. Fjädrarna är plockade vid ölands kust och kommer från olika fåglar som besitter olika kvaliteter vilka alla rymmer stor frihet, t ex svan, gås, ormvråk & korp. Ballerinakjolen är en flickas flickigaste mjuka fluffiga dröm, vandringskängorna är på för vi har en lång väg att gå. Pärlorna representerar mjukhet, tålamod och brillians, hur det mest värdefulla och äkta ibland måste vävas i slutna och skyddade rum.

Snäckan är från karibiska havet och det röda draperiet andas tidlöshet och performativitet - vi är det vi utger oss för att vara. På den sociala scenen alltså. Bortom den är vi allt! alla!

Och boken är Sapho förstås, fragment från ett svunnet matriarkat."

UTMARKEN

Befinner mig i utmarken för att skriva färdigt SUND. Samt för att bygga ETT EGET RUM - UTMARKEN med Hanna Nilsson. Vi ska jobba med och undersöka en plats i Mittlandsskogen på Öland under ett år. I lera, i tegel, i text, i foto, i rumsliga experiment, i musik, i dans och stillhet. Som en del av Yellowbox och konstnären Helle Kvammes gigantiska studio Utmarken. Premiär och Vernissage beräknas till september 2015. Håll ut.

Tillägg i muren, Utmarken