SJU
ORD svävade ovanför våra huvuden. Som glorior, som regnmoln. Låg i var och ens handväska, satt inpräntade under skosulorna,
nedtecknade på originalspråk med spritpenna på Lindens armar.
Ett
mantra.
Sammanfattningen
av den tid vi levde i.
Det
var den svarta skinnsoffan hemma hos Jennas mamma. Förfest,
sminkväskor, päroncider på bruna flaskor. Hur vi rytmiskt och
lockande trädde upp förväntningarna på kvällen längs en
genomskinlig tråd.
Fiskelina
0,05 mm.
Hur
Jenna var överlägsen på att lägga partymake med bara en liten
puderdosespegel som referens.
Liten,
suddig, men jävligt snygg. Vi ska fan ta över världen.
Mascara,
eyeliner och ögonskugga. Ta över världen eller åtminstone Kalmar
(med omnejd).
Jägarinnorna
såg på varandra och torkade bort det svarta som hamnat under ögat
på den andra. Sade att livet är kort. Sade livet är ju till för
att levas. När alla andra sov, med mascaran från H&M rinnande
längs kinderna, tillbaka i Jennas mammas skinnsoffa med nya
historier att berätta för barnbarnen inristade i huden.
Jenna
blinkade och sade att det inte gjorde något. Ingen fara, allt var ju
bara på skoj.
Mantrat
klingade, nästan högtidligt i sin enkelhet.
Man
kan aldrig ha för mycket ögonskugga.
Man
kan aldrig ha för mycket ögonskugga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar