Stagnelius skrev "fångad i en kedja av vallmo", ett fint sätt att beskriva opiummissbruk. Vissa människor får inte leva så länge som världen skulle behöva dem. Jag var igår inbjuden i romantikerns barndomshem på Öland, Prästgården i byn Gärdslösa, där min mammas släkt är ifrån och där jag tillbringat sommarens alla barndomar och all ledig tid som vuxen. Ett paradis på jorden för mig, som jag skriver om på någon slags romanprosa som knappast håller sig till verkligheten men som ändå snuddar den mest hela tiden, värsta sorten för den som känner verkligheten. Så jag var orimligt skakig när jag skulle prata inför alla locals och kulturtanter 70, 80, 90 + Det sitter diktrader i väggarna och min röst darrade, jag glömde dra slutet där jag vävt in Stagnelius hit "kvällens gullmoln fästet kransa, älvorna på ängen dansa, och den bladbekrönte näcken, gigan rör i silverbäcken" i min text för att visa respekt för traditionen. Men: det verkade som om de lyssnade på mig trots lång högläsning, så otroligt lättad och utmattad. Nu finns Sund i Prästgårdens fantastiska antikvariat där jag en gång fångade en första utgåva av Tranströmers Östersjöar. Öppet varje söndag hela året (!) och mer hela sommaren.
http://www.gardslosaprastgard.se/index.php?id=283&placid=6&template=
Förläggare Svante Weyler och min mormor gillade varann <3
Selfie från pigkammaren.
hej, jag tycker du är bra. Ser fram emot att läsa Sund. hejdå /Stormen
SvaraRadera