Jägarinneakademins ordlista, JAOL

Jenna hade lärt mig något jag skulle få användning av i framtiden. Hon visste att språket bara var ett skinn man kunde peta bort med nageln.

I min roman har språket huvudrollen, det särskilda språk som är Kalmars Jägarinnors. Det som håller dem samman och ger dem möjligheter ingen annan av tjejerna i småstadens gymnasieskola kommer i närheten av. För jägarinnorna är inga lovande blivande unga kvinnor – Daddy's Girls, som Valerie Solanas hade sagt – de är olovande, jobbiga, alldeles för mycket, DISHARMONI. Tillsammans skapar KJ ett exklusivt utanförskap, en rusig gemenskap som inte kan eller får brytas. Vi hjälptes åt att bära varandras liv, där det var tungt att bära själv. Och ordlistan som Eva skriver på är full av uttryck, konstruktioner och slang, som ingen annan tillhör än just dem. Som ingen annan än de behärskar. Jägarinneakademiens ordlista, JAOL. Ett halsbrytande, nonchalant och gränslöst språk. Precis som jägarinnorna är, eller blir av sin språkliga garderob.

– Genom de speglar som orden är får tingen och även vi vår betydelse, kan Evas mamma Marlene häva ur sig vid middagsbordet.

Eva vill ta reda på hur det lät, i huvudet, när de pratade med varandra. Hur det kunde bli som det ändå blev.

Här är den, Kalmars Jägarinnor (Weyler förlag). Välkomna att läsa, nu är den släppt. Recensionsdatum 25 januari. Ovan är ett citat från min gästbloggning hos Adlibris.