TOVE FOLKESSON


lördag 1 februari 2014

Några recensioner






BORÅS TIDNING  - En debut att bli golvad av

Tove Folkesson skriver fan i mig helt fantastiskt. Hon beskriver hur det känns som att tugga på grus när det blåser, en präktig snedfylla på ett krogtoalettgolv, hur ett svek känns i skelettet. Det är egna, fina liknelser, bra disposition, sällsynt leksullhet med orden och dess vändningar, en rytm och ett tempo som är så vidunderligt Färdigt att jag baxnar.
Tidsmarkörer i form av låtar, kläder, filmer- denna superfälla för litteratur- blir snygga små diamanter i Folkessons hand.
Tja, kort sagt, redan i början av året är jag sugen på att ropa ut Tove Folkesson till årets bästa svenska debutant."

SYDSVENSKAN - I en klass för sig
"Symbiosen skildras med ett sinne för detaljer och en tonträff som sällan eller aldrig sviker läsaren. Utlevelse, uppbrott, revolt, de utsatta klassernas barn kontra de välartades ungar – jag har läst om allt detta förr, i tusen och en tonårsskildring. Därför törs jag påstå att ”Kalmars jägarinnor” står i en klass för sig.
Folkesson skriver med poetens innerlighet och precision. Samtidigt gör hon andlöst spännande epik av vad som i värsta fall hade blivit en schablonparad. Hennes karaktärer lever. Deras hjärtan bultar så jag känner det inuti i mig själv."

EXPRESSEN - Trovärdig tidskapsel
"Tove Folkesson skildrar den här tillvaron så precist att det stundtals blir klaustrofobiskt. Att det mellan kapitlen finns insprängda avsnitt där jag-berättaren Eva blickar tillbaka från sin vuxna utkikspost, gör inte att det där absoluta tonårsgreppet släpper. Det är skickligt.
Än mer förfaret är att Folkesson är eklektiker också i sin stilistik, helt kongenialt med hur romanens huvudpersoner tar sig an världen: hur de lånar och plockar från världens dignande smörgåsbord, hur de blandar högt och lågt utan tanke på vad som passar sig eller är tillåtet. Folkesson tar inte heller några sådana litterära hänsyn, hon kör på i ett vilt race - värdigt en riktigt lovande debutroman."


VÄSTERBOTTENSKURIREN - Språklig berusning

"När jag i går kväll hade läst ut romanen Kalmars jägarinnor (Weyler) av debutanten Tove Folkesson, då läste jag Kalmars jägarinnor. Om igen. Denna gång med pennan i handen.
Skrev av meningar som denna: ”Världen vinglar till och ställer sig på högkant.”
Först klockan 04 tumlade jag i säng.
Boken är romanvärldens Thelma&Louise, fast den utspelas inte i amerikanska södern utan i Kalmar (med omnejd). Och tiden är inte 1950-tal utan åren kring sekelskiftet 2000.
Men de fem jägarinnorna i boken är lika vreda, vilda, sorgsna, farliga och flamsigt skrattiga som de bägge kvinnorna i kultfilmen.
Boken brinner! Orden i boken flammar i lågor!
Även jag brinner. Språkberusad och förvildad. Hahahahahaha.
Så där skrev jag – upprymd efter en omtumlande läsnatt – i en uppdatering nyss på Facebook.
..."


JÖNKÖPINGSPOSTEN  - Precist om tjejvärld

     Men boken kommer också med något annat angeläget, den kommer med en fräsch och uppdaterad idé om vad böcker riktade till unga kan (för att inte skriva ”bör”) vara. Speciellt böcker som skildrar unga tjejer och deras påstådda verklighet. ”Tjejlitteratur” tenderar att kretsa kring olycklig kärlek till en kille eller två tjejkompisars konkurrens om honom. Kanske ihopkokat med ätstörningar eller något annat självdestruktivt beteende som kommer att representera den unga kvinnans hela fokus och som riskerar att framställa henne just som det offer man vill berätta att hon inte är.
”Kalmars jägarinnor” däremot, visar upp en annan norm för den unga tjejens drivkraft och begär. Hungern efter att vara oövervinnerlig, att ha obegränsat tillträde till världen och själv vara i kontroll över sina kickar. Killarna finns där, men bara perifert. Liksom föräldrarna är de befriande nog reducerade till en slags bifigurer, som glider in och ut ur bild, utan att bli världen runtom vilken allting kretsar.
Jägarinnorna vet hur de ska tjuvkoppla sina egna bilar, toapappra sina egna träd och fixa sin egen sprit. Det är de som står för de hastiga impulserna och som drar när det passar. Deras längtan gäller något way större än bekräftelse från killar.
Med den senaste tidens diskussion om vad feminism är och om vad den tagit för vägar, blir det än mer angeläget med den här typen av röst - med en skallrande, krävande, utflippad röst om att inte bara jaga plats, utan att se den som rättmätigt sin."



 SVENSKA DAGBLADET



"Boken genljuder av välmejslade formuleringar som ger klang åt de sena tonårens sinnesstämningar. Pendlingarna mellan utanförskap, gemenskap, livsleda och euforisk oövervinnerlighet. Den absurda tvärsäkerheten på att världen runtomkring bara är en kuliss till det oändligt spännande spektakel som är det egna livet. Det är inte första gången den deliriska, ungdomliga egocentrismen skildras, men sällan skrivs den med större poetisk precision."



KULTURNYTT, P1



"De flesta av oss blev ju ingenting, säger Jonna flera år senare när de möts på ICA. Och då vill jag bara slå huvudet i väggen och skrika helvete. Antagligen tänker jag på Borlänge. Mitt eget gamla att släpa på. Men det här handlar om Kalmars sjuttonåriga jägarinnor i nittiotalets sista år.
Man kan lätt tro att man har läst uppväxtskildringar så det räcker. Bort från småstaden. Bli någon någon annanstans. Men nu ska jag försöka förklara vad som gör "Kalmars jägarinnor", nu säger jag det för jag inte kommer på något annat ord, så drabbande. Kanske är det deras kraft.
..."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar